I parterapin talar vi om vad just ni behöver för att få en fungerande relation igen. Det gäller oavsett om ni vill fortsätta tillsammans som par eller ej. Vi tittar på vilka behov ni har och vad som ligger bakom de uttryckssätt som gör att det låst sig just mellan er. Och vi tittar på hur vi kan reparera dem, eller hitta nya vägar att mötas. 

I en parrelation behöver vi välja varandra. Varje dag. Timme för timme. Minut för minut, ibland. Så länge vi har det bra i relationen sker valet ofta per automatik; inte många vaknar upp och säger till sin partner: "jag väljer dig. I dag med." Men när relationen gått i stå, när attraktion, lust och sex avtar, när kommunikationen fallerar och någon känner sig missförstådd, när längtan efter beröring såväl fysiskt som mentalt saknas - då behöver vi välja varandra igen. Välja, och arbeta tillsammans för att åter skapa en gemensamt vald och delad tillvaro. Eller välja varandra som före detta partners, för att på bästa sätt kunna separera.

Par syftar rent språkmässigt på två personer men livet är inte alltid lika enkelt som de ord normen vill klä det i. Jag har erfarenhet  av att arbeta med par i ordets ursprungsbemärkelse, likväl som med personer som lever icke-normativt, både i hetero- och hbtqi+sammanhang.  En kärleksrelation mellan vuxna kan ju se ut på många sätt. Kanske lever ni på annat sätt än i tvåsamhet? Kanske har ni en gång varit ett par som behöver hjälp att hitta fram i vänskap?